Sitter och tänker på de gånger    Som min mormor kom och hälsade på   Och jag minns än i dag den sagan   Om de älskade två   För det var en gång   En trött och ensam man vid en tjärn   Och han drömde om    Att få hålla någon kär      Hör hur rävarna viskar   Se hur ugglorna flyr   Alla tjädrarna spelar på en avlägsen myr   Hon försvann mellan furor   Med ett klingande skratt   Så förförisk men svår att förstå   Hon är skogens rå      Borta var förnuft och klokhet   Det hjälpte inte alls vad någon sa   Skogens troll de smög omkring och tissla   ”Att detta är galenskap”   Alla älvorna kom   Och förmanade;   ”Glöm bort och vänd om”   För ett lynnigt rå   Sägs att ingen kan lita på      Men han blev förtrollad   När hon plötsligt försvann   Han sprang efter och ropade   ”Säg mig ditt namn”   Hon försvann mellan furor   Med ett klingade skratt   Så förförisk men svår att förstå   Hon är skogens rå      Trots att alla djuren    Här är dina vänner   Är du lika ensam som jag   Trots att alla varnar för det här som händer   Lova mig att komma tillbaks      Så vid gryningen   Sågs de sitta tillsammans igen   För som mormor sa;   Störst av allt är kärleken      Om du någonsin hittar   Fram till kärlekens tjärn   Ska du stanna och lyssna   Jag vet att de är där   De försvann mellan furor   Med ett klingande skratt    Hon är nyckfull men han kan förstå   För hon är skogens rå      Skogens rå förtrollar   Är ett lynnigt väsen