Jag knyter näven kring plogen   Med stålet i jorden   År efter år har jag stretat      Undra på att jag är sliten   Jag knyter näven kring plogen   Med stålet i jorden   År efter år har jag stretat   Undra på att jag är sliten      Fjärirlarna lyfter   gräshopporna kvider   och min hud blir svart, ja svart ja svart i solen   svetten rinner efter ryggen   den gör fåror i min åker, som du ser      Mitt hopp står stadigt i jorden   sen jag lyssna på en stjärna:   det finns hopp ännu, hon säger   Duvan flyger ju ännu      När jag sen går hemåt   ser jag rakt upp mot stjärnan   hon berättar med sitt ljus sitt ljus sitt ljus   Det finns tid ännu hon säger   duvan kommer noga flyga stjärnan väntar   denna sång skall färdas   stadigt stadigt, stadigt framåt framåt som den gör   lika stadigt som en näve   är mitt hopp och min förväntan som du hör      Fjärirlarna lyfter   gräshopporna kvider   och min hud blir svart, ja svart ja svart i solen   svetten rinner efter ryggen   den gör fåror i min åker, som du ser