Det bor en mås på taket, den är så vit och fin    Den finns där alla sommarens dagar    Den flyger bort närhelst den behagar    Den låter som John Coltrane i en helvetesmaskin    och man vet ej om den skrattar eller klagar    Nej, man vet ej om den skrattar eller klagar       Det bor en mask i mullen och den är hal av slem    och hans dag är lika dunkel som natten    Ja, hans dag är lika dunkel som natten    Ej har den något huvud och blott en enda lem    Och den livnär sig på rötter och på vatten    och den bor här utanför i rabatten       Och uti den rabatten, där växer det en ros    Gud signe, som henne växa låter    Och give henne tröst när hon gråter    För när masken går i rötterna stämmer rosen upp en blues    och hon skriker, fast det ingenting låter    men bladen faller bort när hon gråter       Om våren, om våren det är en bedräglig tid    då alla glada visorna skrödas    och kärleken blir till att förödas    Det enda jag vill ha är en liten smula frid    för lika väl som rosen den röda    skall även jag de maskarna göda