det var en vanlig dag, fast ändå ovanlig   jag var en flanör, i Chicago      det var på den tiden då Chicago-jazzen var som störst   alla pratade om Chicago-jazzen   och man man tänkte Chicago-jazz   man sov Chicago-jazz   man åt Chicago-jazz   man älskade Chicago-jazz, man hatade Chicago-jazz   man klädde sig i Chicago-jazz   allting var Chicago-jazz   den hösten i Chicago      New Orleans var helt ute, det var Chicago som gällde   Chicago-jazzen   och all annan jazz var värdelös,    då var det Chicago-jazzen som gällde      som sagt jag var där   jag var en vanlig flanör   om man nu kan kalla mig för vanlig   jag är ju en rätt ovanlig person   men jag var en rätt vanlig flanör, jag kände mig som en vanlig flanör   eller fel, jag såg ut som en vanlig flanör   folk som såg mig kunde tänka "där går en helt vanlig flanör"   fast egentligen var jag en mycket ovanlig flanör   jag var Doktor Kosmos, som gick på gatan i Chicago   då Chicago-jazzen var som störst      Det var en ganska trevlig höst   löven var gula och röda, lite bruna   det var höst som den var mest   förutom att vinden som blåste i löven viskade   Chicago-jazz Chicago-jazz      ahhhh ahhhh ahhhh ahhhh      jag tänkte ta mig en kopp te   för en kopp te    ja, det skulle vara bra   det skulle till och med vara lite trevligt att dricka en kopp te   hade dom som gjort det sagt till mig   sagt och gjort jag tog i på ett tehus och beställde en kopp te   men den skulle vara stor sa jag   den fick inte var för liten   dom tog in en kopp te till mig och jag tänkte   jasså är det det här som är en kopp te   jag började smutta på min kopp te    och te´t smakade Chicago-jazz    jag rörde ner sockret i te´t    så som jag hade hört att man skulle göra   och genast löses sockerbiten upp och bildade bokstäverna   C h i c a g o - j a z z