Currently No Video Available
Clean Lyric
Paragraph Lyric
ett liv du inte lever
ett steg du aldrig tog
ett förlåt du aldrig sa
nånting som ändrade allt
va de såhär de skulle sluta
e de rätt eller fel?
å vem vet allt
vet du, eller vet jag?

vers 1.
du är en tanke ,du är ett hopp
du är nått att bygga en dröm på
du är ljuset som förgyller dag efter dag
o hoppar du så hoppar jag
för att på vägen ner,
få känna dina sista andetag
ja måste fokusera,kännslor som jag levererar,
sluta meditera,till min tröst ,(?)röst

refr.
ett liv du inte lever
ett steg du inte tar
ett förlåt du aldrig sagt
en fråga utan svar
jämnt ska man glömma,
glömma o gråta,glömma o förlåta
men när sorgen e som störst
finns de ingen tröst
ett liv man inte lever
ett steg man inte tar
ett förlåt man aldrig sagt
en fråga utan svar
jämnt ska man glömma,
glömma o gråta,glömma o förlåta
men när sorgen är som störst
finns de ingen tröst

vers 2.
allt får mig ur balans,vilken chans
om du vore min
men tiden som brann,försvann
o rann iväg
den får vi aldrig igen
men vi kanske återfinner den,
som din vän
kanske slutar allting här
du lever som du lär
man lever o lär sig
jag blir tom av tanken på dig

refr.
ett liv du inte lever   ett steg du aldrig tog   ett förlåt du aldrig sa   nånting som ändrade allt   va de såhär de skulle sluta   e de rätt eller fel?   å vem vet allt   vet du, eller vet jag?      vers 1.   du är en tanke ,du är ett hopp   du är nått att bygga en dröm på   du är ljuset som förgyller dag efter dag   o hoppar du så hoppar jag   för att på vägen ner,   få känna dina sista andetag   ja måste fokusera,kännslor som jag levererar,   sluta meditera,till min tröst ,(?)röst      refr.   ett liv du inte lever   ett steg du inte tar   ett förlåt du aldrig sagt   en fråga utan svar   jämnt ska man glömma,   glömma o gråta,glömma o förlåta   men när sorgen e som störst   finns de ingen tröst   ett liv man inte lever   ett steg man inte tar   ett förlåt man aldrig sagt   en fråga utan svar   jämnt ska man glömma,   glömma o gråta,glömma o förlåta   men när sorgen är som störst   finns de ingen tröst      vers 2.   allt får mig ur balans,vilken chans   om du vore min   men tiden som brann,försvann   o rann iväg   den får vi aldrig igen   men vi kanske återfinner den,   som din vän   kanske slutar allting här   du lever som du lär   man lever o lär sig   jag blir tom av tanken på dig      refr.