Sommaren var där och solen den sken   himlen var blå och vi drack folköl.   Du hade köpt dom fast du bara var sexton   vi låg där på rygg i solen och njöt.   Plötsligt så satte du dig upp och tittade bort   du sa ingenting det behövdes liksom inte.   Sen skrek du åt solen, att den var tokig   vi började skratta så tårarna flöt.   Du sa-      Om jag somnar som Svenson så lova att väck mig   jag lovade dig och du lovade mig.   Men redan då borde jag ha förstått   den dagen du somnade, då blir det för gott.      Ja du var också där, och jag minns dig än   du fick krona samma dag som jag.   Fast det var länge sen och historia   i den historian blev du kvar.      Kanske för mycket droger eller en krashad bil   så här i efterhand så gör det det samma.   Jag blev inte förvånad över din död   det som smärtade mig mest var att vi gled från varandra.   Dom kallade dig tokig, men jag tittar omkring mig   och om du var tokig vill jag inte va frisk.   O.K. inget helgon, men vem fan är det   du valde att leva med livet som risk.      INGEN PARAD, INGEN RÖD MATTA   INGA TAL PÅ DIN BEGRAVNING   MEN HÄR HAR DU EN SÅNG   BARA TILL DIG, BARA TILL DIG      INGEN PARAD...