Låt oss flytta oss i tiden en 50 år framåt   och hoppas att den inte är begravd där i sanden.   Då sitter vi tillsammans på ett ålderdomshem   och minnena från nu ja dom vårdar vi än.   Vi ler åt misstag som vi gjort   men minns ännu hellre det vi lyckades med.   Och jag röker pipa men har tappat allt hår   och vi skrattar och minns precis som om det var igår.   Om det vi gjorde då och saker vi förstår.      Om chanserna som bara togs ur tillfällen som aldrig fanns.   Om att det går att göra själv om man bara ger sig själv en chans.   Då pratar vi om allt vi gjort och inte det vi aldrig fick.      Mycket är förändrat men mycket är sig likt   blommor föds om våren liksom andra äter lik.   Livet föds ur döden som dör och föds igen   och såren som slås upp läker tiden min vän.   Livet du lever är här och nu   och det enda som du får och du är bara du.   Och nu sitter du i rullstol och kan inte dansa mer   så därför minns vi dansen tillsammans och vi ler.   Ja visst har vi gjort fel men vi tog mycket mer.