Jag vaknar förskräckt  Ur dunkla drömmars makt  Förblindad av det mörker  Som mig ur min fattning bragt  Blott alltför hastigt sanning  I allra högsta grad  Mig bringar andlös fasa:  Jag är levande begravd    Utan möjlighet att fly  Kistans slutna sfär  Kväljes jag av fuktig jord  I sanning dömd jag är    Ty vem kan höra mina skrik  En dödens serenad....  Den stumma jorden döljer mig  Levande begravd    "....Jag känner slutet nalkas  Med långa tysta kliv  I ensamhet och tomhet  Försmäktar jag - alltjämt vid liv  Mina fingrar blöder  Kistans lock är sönderklöst  Jag önskar blott av döden  Från min fasa bli förlöst...."    Ty varje frihetstanke  Är skoningslöst futil  I gravens mörker dväljes jag  I Dödens domicil    För evig tid min ande  Gravens fjättrar bär  För alltid fast i dödens kval  Levande begravd jag är