Skulle jag besjunga Cuba
i en sång, en egen sång,
vore den
Långt nere i Pocunodalen
där blåser havsvind hela dan.
Där du ser
Aldrig ur minnet bortskjuter jag väl
Ann-Katarin, den väna.
Hon gav mig
Jag minns: Din mun mot min.
När vi älskade kom ett
För erotikens faror, bevara barnen små.
Som inte har en aning
In kom en gammal knarkare på Klara Polisstation
hans skor
Här är balladen om min farfar
Ref.
.........
När jag var liten fick
Vad blir av alla fagra kvinns
som varje man så gärna
1) Vem är han i viken? Vad är det för
Här sitter jag på en soptipp och skådar mig dystert
Om du är en bra polis
då vet du vad du
Han vaknade så fyllsjuk i ett främmande rum,
Aldrig hade Fredrik
Finns här någon som har hittat en själ?
Var då så
Och lyster det er att höra på de ord jag
Jag uppstämma vill min lyra,
fast det blott är
» More on Cornelis Vreeswijk
