Nu våldtas mitt folk igen.   Oss dränka i blod vill dom.   Dom talar om friheten   med svarta handen bakom.   Dom skingrar allt folk som boss,   barn utan mor och far.   Dom tänker påtvinga oss    korset som Jesus bar.      Än döljer dom all sin skam.   Dom döljer den bakom lag.   Men mordet ska bryta fram   och visa sitt rätta jag.   Och många tusen män   ska offra sitt liv för mord.   Och blodet ska strömma igen   och gödsla vår goda jord.      Jag vill ha ett riktigt liv   med mina barn och syskon   och rekonstruera våren   som ligger där och förblöder.   Mig skrämmer ni inte alls,   ni eländets herremän!   Beröva oss hoppets stjärna!   Den ska nog bli vår igen!      Blås, folkets vindar, blås!   Blås åter! och än en gång!   Ni spränger mitt hjärtas lås   och fyller min mun med sång.   Än sjunger han, er poet,   så länge min mun kan andas   och ända till evighet   hans aska med er ska blandas.