Det är i själva hjärtat Sielun syvyydessälögnen bor, och svek valhe asustaaHur kan jag därom tala kuinka sitä lainkaanvist, med mildhet? voisin paljastaa?Kan inte göra ogjort Tekemättömäksieller byta namn tehtyä en saainnan du må bli förlåten katumalla en sitäså bit huvet av skam voi parantaaJag svär att jag då aldrig Koskaan tahtonut envelat göra ont sua satuttamen vart jag än ser nu mihin katsonkaanoch om jag än ber miten anonkaanSå gör jag dig illa niin sina lyönkinNatten är stilla, nyt hiljaa on yökinmen syndaren är vaken sydänyö syntisenoch vargtimmen här sudeksi saaJag har sagt att jag dig älskar; Sua rakastan sen kerroindet är också sant sitä tarkoitanMen jag kunde också säga mutta silti toistaatt jag älskar en ann' myöskin rakastanJag ville henne äta mä hänet tahdoin ahmiamed drägelkäft; en ulv sudenkitaaniskulle också göra det yön pimein hetki valtasiför dess egen skull taas sieluniI min ensamhet - Yksin tuskan kannanför ingen annan vet - kukaan tiedär eijag älskar ju båda kumpaakin rakastanoch plågas av det - se minut veiutan ett straff och rangaistuksettakoutan en skuld? tuntea näin saanBara ett jag minns, är aikani onatt vargtimmen finns. sydänyön tuokionFår jag komma till dig? Saanko luokses lullaBlott en liten stund. hetkiseksi vainLuther har gått hem och ei Lutheria näy, tahdonjag vill kyssa din mund. sua huulillainSen ska jag bestämma - sitten ehkä päätändet finns ännu tid. vielä ahkaa onJag ser väl vad som händer, Suden aika kestää vaindet är mitt liv. yön tuokionInnan denna dag Ennen tätä hetkeäjag såg mig som ett lamm tiesin tunteenioch så vill jag vara en pedosta tiennytoch så vill jag bliva on rauhan se vienytJag vill kvitta lika, sen unohtaa tahdonatt det ska ge vika yö ohitse pian onoch nu uppstiger solen vie aamuinen aueroch vargtimmen flyr sudensieluniOi ei miun laulella pitäisi Oh jag skola icke kvädaoi eik' iloita ensinkänä Oh ej heller mera glädjasoi miul' on kulta kulkemassa Oh min käresta går vägaroi miul' on armas astumassa Oh min älskling gångar stigar