Kapitel I: Gri doden gor sig sedd    Lingt, lingt nere I bergets svarta djupa salar  Der de morka skuggorna tysta smyger och vesande talar  Der trollmor slickar sina blodiga h+nder  Der I vattnet han ventar som en tuva med ogon som brender  Du hans krafter ej beger kenner; synd or skam  For nu kryper den gri doden ur sitt gomstelle fram    I vattnet si svart han som ett dott tred flyter  Han fram ur sin hila endast kommer n+r dagen tryter  Var forsiktig du vandrare  for linga knotiga fingrar dig annars tar  I den porlande b+cken han som nattens kung far  Ett litet steg fel och du hos Gri doden hammar  Med d-dens grepp han dig mer en gerna omfammar    O+ndliga skogar I morkret sig sprida  I Ophthalamias Satans natt du skall lida  Dunkla skuggor treden over dig kastar  Bli ej forford av nattens onda gastar    Efter denna natt solen for digej lysa mer  Han skall dra dig I det bottenlosa djupet ner  Natten bloder svart mine dess oga er  Lingt bort I fjerran och her dig alldeles ner  Viskande, vesande, manande han dig befalla  Lengre och lengre ut I natten den kalla    Noglur bitir rifa dig sundur, poka grar pig vil faxma  Augu leita, nefi vixra,  bixdu fyrir lifnu xinu, xig hlifa hann ekki    Kapitel II: Blott ett byte for gri doden du er    Gi vidare och lyssna icke till de dodas drenkta grit  Ingen klara sig ur Gri doden grepp si vit  Svarta djevlarde skratta I natten  De leva som han I detta onda doda vatten    Med sitt linga toviga hir han dig kommer att strypa  Infor denna urminnes skepnad in skall komma att krypa    Akta sig noga for denna gri satan, for dig han vill ha  Om onda ogon du I morkret ser,  vend annars dig han skall ta  Tre minar roat hans dystra dodslek nakttar  Han mingen ging verre er,  en dolken som I dit hjerta skar  Om din vandring du vill fortsetta lysna di till mitt ord  Fortsiktig genom skogen dig ta, leta sedan efter din hjord    Fjallin hi ber vix himmin svartur dalur djupir augna yndi  er xax sem fagur er enir gildra er, svo varaxu xig einir  dokkur myrkrix skuggi reisa sig yfir heiminn