I himmelen, i himmelen, där herren gud själv bor   hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor   Där ansikte mot ansikte jag   evigt, evigt gud får se, se herren sebaot      I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren   Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken   Den sol som aldrig nedergår   och evigt oförmörkad står, är herren sebaot      I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal   Av änglarna och helgonen vad glans i ärans sal   Min själ skall bliva dessa lik   av evighetens skatter rik, hos herren sebaot   I himmelen, i himmelen, man inga tårar ser   Ej döden ej förgängelsen där skola härja mer   Där skänkes fröjd och härlighet   och frid och oförgänglighet av herren sebaot      I himmelen, i himmelen, en sällhet du berett   som intet öra hörde än och intet öga sett   ej njuten av ett dödligt bröst   ej sjungen av en dödligs röst, o herre sebaot