Chorus : i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar   så stod han där och bara samla sina sinnen   som om resten av dan inte var värt nåt att ha   om han inte fick andas in av vinden   och dom andra dom lät honom va   det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen   och där kunde han stå och stirra sejblind på   magnolian på andra sidan grinden      tidigare var dom grannar som kom med matkassar   på väg hem ifrån jobbet möttes på gatan stanna och prata   dom bodde gårdarna brevid varann   och lät ungarna springa där emellan, alltid nån som hade tid med dom   dom hade flyttat in ungefär vid samma tid   sagt nåt i stil med lycka till och hjälpt varandra packa in   grannsämjan dom emellan hade landsgränser mellan sej   men icke desto mindre var dom samstämda   men dom blev bemötta på olika sätt   den ena med vördnad den andra med skepsis trot eller ej   märkligt hur närliggande områden skiljer sej   fina formuleringar kompletterar det bilden säger      Chorus :i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar   så stod han där och bara samla sina sinnen   som om resten av dan inte var värt nåt att ha   om han inte fick andas in av vinden   och dom andra dom lät honom va   det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen   och där kunde han stå och stirra sej blind på   magnolian på andra sidan grinden      här möttes kåkar ifrån 1800-talet med   dom yngre lite fattigare och så var det med de   tblev dom oroliga för ungdomarnas framfart   var det för kaosartat skulle allt bara bli pannkaka?   han var av en annan uppfattning och kände sej maktlös   och rös när han tänkte på att   det kändes lite grövre än att dom bara spelade ett spratt   när dom delade upp allt och placerade i fack   där bodde mest grannar mot brott, mest pensionärer   som kände marken är vår vi stannar och slåss för allt i världen   det här är vårt det där är ert när allt kommer omkring   får vi se hur svårt det är att förstå när det kommer en grind      Chorus : i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar   så stod han där och bara samla sina sinnen   som om resten av dan inte var värt nåt att ha   om han inte fick andas in av vinden   och dom andra dom lät honom va   det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen   och där kunde han stå och stirra sej blind på   magnolian på andra sidan grinden      det var gesten som han satte sej emot   att han blev behandlad som en liten stackars idiot   en som inte hade nånting där att göra   skulle inte springa som han ville och komma där och störa   ett litet problem i bland många   många med honom såg det bortom horisonten som en del i det långa   hur det skiljer sej och hur man skiljer av   och låter relationenerna gräva sin egen grav   det var en sktisak det visste han   men med en bitter smak blev det en principsak   och så kom den dagen, grinden vid magnoliaträdet   från och med nu så fick han bara känna doften av det      Chorus : i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar   så stod han där och bara samla sina sinnen   som om resten av dan inte var värt nåt att ha   om han inte fick andas in av vinden   och dom andra dom lät honom va   det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen   och där kunde han stå och stirra sej blind på   magnolian på andra sidan grinden