fyra veckors feberdröm    tjugoåtta nätter utan riktig sömn    i en månad har jag letat    lyckan i ett land    irrat runt på torg och gator    och ropat ut ditt namn       det här ska vara ett lyxhotell    lyx för den som orkar med en kväll    att dom spelar samma låtar    om och om igen    jag har börjat att bli rädda   aldrig ta mig hem       och fast jag vet att det finns dom    som har det värre    och att dom kunde vara färre    vill jag ändå att vår herre    ser till mig    för varje dag som går blir febern bara värre    och jag hoppas att vår herre    kunde ta mig hem till Sverige    och till dig       han som kryper runt under min säng    har lovat att det snart blir regn    det är ett regn som aldrig faller    ett regn som hänger kvar    sakta börjar bilderna att blekna    av det som en gång var       och fast jag vet att det finns dom    som har det värre    och att dom kunde vara färre    vill jag ändå att vår herre    ser till mig    för varje dag som går blir febern bara värre    och jag hoppas att vår herre    kunde ta mig hem till Sverige    och till dig