Det var en helt vanlig dag ungefär som den här   och det började redan på morgonen när   vi såg en annons om en just saxofon   och sen blev den en tripp till så långt hemifrån   Vi tog blå linjen nere från Fridhemsplan   det kändes som det tog minst halva dan   och när vi väl kom fram och klev av vid perrongen    så klingade sången      Tre gringos, tre gringos, ahh-ha-ha   i förortsdjungeln, i djungeln, ahh-ha-ha,    i förortsdjungeln      Vi hade hamnat nånstans där vi kände oss lost   fast det fanns både Konsum, McDonalds och post   Där var konstiga människor i lustiga kläder   och nästan som om det vart varmare väder   Som främlingar var vi i främmande land   Skeppsbrutna, vilsna på främmande strand   Alla stirrade på oss och för andra gången   så hörde vi sången      Tre gringos, tre gringos, ahh-ha-ha   i förortsdjungeln, i djungeln, ahh-ha-ha,    i förortsdjungeln      Vi såg på varandra och sa   har vi åkt fel, men adressen var rätt   Så vi gick fram till det hus där det var   Allt var så nytt men ändå bekant på nått sätt      Vi gick upp, ringde på, och nån öppnade strax   Excuse me, is this where we can buy a sax?   Han plockade fram den och där på balkongen    så lira han sången      Tre gringos, tre gringos, ahh-ha-ha   i förortsdjungeln, i djungeln, ahh-ha-ha,    i förortsdjungeln