Det gingo tvenne vandrare fram
med käppar och krumma ryggar
En hette
Coola killar, tror inte på gud.
Inget jävla trams, när dom
Jag och Katarina vaknar alltid på en gång i
gryningen
Kom hör på min sorgliga visa
Jag sjunger när solen går
Du sitter i din boning och glor på dumma burken
Då
Åååh jag behöver ingen lön jag är maskin
Jag är aldrig
Världen befolkas av mig,
mig och mig och mig,
bara mig och
Egon, han var ohemult förmögen.
Han hade spekulerat i en sjöbod
Hela pressbyrån var tapetserad inget blev helt fixerad.
På alla löpsedlar
Nu var det sommar.
Jag hade badskor på.
Jag gick till kiosken.
Det
När jag blir en gubbe
ska jag äntligen slippa tvätta mig
Och
när jag var elva så fick jag en skateboard som
Vi känner henne alla
Hon bor i varje portgång
Hon har lämnat
Med en starlet i handen, och hårstrån i min mun,
du kanske undrar hur vi kompisar kan va lyckliga jämt?
du
» More on De Lyckliga Kompisarna