Mina ögon ser mer än ytan   mina fingrar känner mer än kyla   mitt förtroende är ärrat   jag skrattar åt allt jag ser      Jag föraktar, det vinner i längden   bakom hatat gömmer sig rädslan   jag har gråtit slut alla tårar   jag trodde, men se på mig nu      Någon slår in spikar i mitt huvud varje natt   vaknar varje morgon, hoppas att spegeln har bytt bild   skriker varje dag ut min längtan till mig själv   jag saknar mig, jag hatar mig, beskyller mig själv för allt      Ta bort mig, jag fryser   vi svartnar, en kolbit   Ta bort mig, jag fryser   vi svartnar, från diamant till kol      Vi famlar runt i grottor   utan lykta, utan ljus   här finns det bara mörker   kan någon visa vägen ut      I tider av förändring   och desperata försök   vi får aldrig veta innan   vad som finns vid nästa krök      Jag kommer till en skiljeväg, jag måste hitta ut   för långt åt fel håll, där finns det inget ljus   allt blir en enda chansning utan början, utan slut   vem fan vet hur jag hamnat här, flyg bort mig härifrån      Ta bort mig, jag fryser   vi svartnar, en kolbit   Ta bort mig, jag fryser   vi svartnar, från diamant till kol