Är det Arvids klocka?      Han kom med mig   när jag drog bort den våren   som en hund följde han mig tätt i spåren   jag var glad åt hans sällskap   när jag sökte guldets land,   men Kristina,   guldet blev till sand      Vi slet ont   ja, allt gott fick vi försaka   Ofta grät han och bad,   ta mig tillbaka   Men jag vägrade alltid,   fast jag tvekade ibland   Ååå Kristina,   Guldet blev till sand      Han som var min kamrat   han trodde mitt ord   fast jag redan då   såg att längst denna väg   fanns knappast det jag ville nå   över prärien kom vi till en öken   vi gick vilse och började se spöken   man hör vatten som pålar   när ens huvud står i brand   Ååå Kristina,   Guldet blev till sand      Jag som var hans kamrat   jag tog honom över land och hav   öken vinden har höjt   ett täcke över hans tysta grav   Ur en stinkande källa   drack han vatten, han blev sjuk   och gick bort från mig den natten   när hans blick hade slocknat   då blev klockan ur hans hand   Ååå Kristina,   Guldet blev till sand   Ååå Kristina,   Guldet blev till sand