Det var den sommaren som då   Då solen alltid lyste het och stark   Den somarn var hon tjugotre   Och hon visste ej att kärlek fanns      Hon såg blomman somna in   När kvällen sjönk därborta vid åkerns grind   Där vägen blir en äng   Där de sågs först, det blev tyst, sen sa han;    Vi väntar på regn      Han var stor och stark och blyg   Han sa: Jag tror att vi har hittat varann   Och rosorna slog ut i smyg   När hon den kvällen la sin hand i hans      Det var just så som det gick till   när kärleken hann upp Linneas liv   Det var för väldigt länge sen   Som de sågs först, det blev tyst, sen sa han;   Vi väntar på regn      Och runt omkring var vetefält   Med slit och kraft och undran jämt   om skörd, om regn, om höst      Och år som kom, och år som gick   Med stora och små ögonblick   av nöd, av lust      Han dog när lillan just fyllt fem   Linnea mötte aldrig någon annan   Hon ser hans händer varje kväll   Så som en blomma,   som väntar på regn