I fjärran bortom djupa skogar  Ur den mark där nässlor gror  Reser sig ett slott mot månen  Slottet där de dödas själar bor….    Den dystert svarta muren utav  Vittrad marmor ännu står  Stark såsom den alltid stått sig  Genom tusenden av år….    Andar ropar till varandra  Det är döda själar som  Tagit natten i besittning  Här i slottet Auragon….    Nattens djur har här sin hemvist  Tistlar bor i mörka vrår  Spindlars väv klär tak och väggar  Fönster gapar såsom öppna sår….    Aldrig kysser morgonrodnad  Slottets tinnar eller torn  Här har natten ingen ände  Här har Mörkrets Drott sin tron.