När jag kyrkan lämnar  Har mitt sinne redan glömt  Prästens visa ord  Tycks vara något som jag drömt    Genom nattens skuggor  Flyger jag mot kullar blå  Högt på bergets topp  Ser jag den Onde ensam stå    I bolmörtsrus genom nattens timma  Ty en ed är svuren  Över djupa skogar  Av vinden är jag buren    Hans kropp är kall och fjällig  Och han tar mig i sin famn  Ni kallar honom Djävulen  Men han har många namn    Med kluven tunga viskar han  Om guld som skall bli mitt  I gengäld svingar jag det svärd  Som han i elden smitt