Det gingo tvenne vandrare framMed kppar och krumma ryggarEn hette
Jag och Katarina vaknar alltid p en gng i Gryningen
Kom har pa min sorgliga visaJag sjunger nar solen gar
Du sitter i din boning och glor på dumma burkenDå
Vrlden befolkas av mig,Mig och mig och mig,Bara mig och
Hela pressbyrn var tapetserad inget blev helt fixerad.P alla lpsedlar
Vi känner henne allaHon bor i varje portgångHon har lämnat
Med en starlet i handen, och hrstrn i min mun,
Om du r ung och inte vetVad su ska gra
En kvll frvandladesBompan till Kreml.In kom Boris med skjortaOch hjlm.Skjorta
Det brjade som en markering Fr att trygga festliga vrden
» More on De Lyckliga Kompisa