En trolsk tystnad sÄnker sig  Æver landet af en svunnen tid  En skugga kastas af vindarna  genom skogens djup den fara  MÅnljuset glimrar mellan trÄden  skenet sÅ starkt det strÅla    DÄr livet tar farvÄl, fÆrenas helvetet  nattsliga stigar breder ut dess vÄgar  En fÄrd genom livlÆsa vidder  Ljuset Är passerat och slÄckt    Kistan i jorden den ligga  kroppen Är lÄmnad och begravd  DÆdens lyster, omsluter  min vÄg att vandra  Ledd af mÆrkret, jag slutligen  fann min tid och plats    DÄr slutet nalkas, fÆrenas helvetet  DÄr Æppnas dÆdens port framfÆr mig  DÄr fÆrblir mÆrkret evigt inom mig  och skogens grav min sjÄl befriar