Vinter natt, sÅ kall  och evigt dyster  fÆr mig bort pÅ frostiga vingar  Vinter skog, sÅ mÆrk  och evigt sÆrjande  fÆr mig till hjÄrtat af dÆdens rike    I en epok dÄr mÆrkret strÅlar sÅ mÄktigt  dÄr snÆn faller tÄt  och betÄcker markens frusna jord  I en epok dÄr skuggor aldrig vaknar  dÄr horisonten lyser svart  och sorgen drÄnker glÄdjen    Vinter vind, sÅ stark  och genomtrÄngande  Kom och ta mig bort  Vinter sÆmn, sÅ djup  och mÄktig  Vagga mig i dÆdens famn    I en epok dÄr natten aldrig kommer att tryta  DÄr Änglars vingar fÆr alltid frysa  och de af ljuset borta Är  I en epok dÄr himlens hÆjd i lÅga stÅ  DÄr mÆrkret trÄnger djupt  och ÆdelÄgger guds lilla skara