I mÆrkret jag vandrar  under mÅnbelyst himmel  Med vindarna jag dansar  genom sorgens kalla rike    Af mÆrkret, af kylan  livets ljus frÆs  i vinter griftens glans  Af hatet, af vreden  ljuset blev drÄpt  i dagens fÆrintade slut    En kall frusen mark  breder ut sig under mig  Æver fÄltet in i djupa skogen  Ur dimman frÅn slottet  en mÆrk ruggig skugga  tar mig genom sinnets lÅsta port    Skenet frÅn solen brÄnner,  aldrig mer  I drÆmmens tanke jag fÄrdas  och ser,  evighetens avgrund Æppnas  I fullmÅnens dystra sken